HISTORIEN OM EN PLÅTBURK

MENDO
Det var en gång en matte som kom ner i från övervåningen och skulle hämta ett par skruvar. När hon kommer in i köket svär hon för sig själv över hundarna som inte kan låta bli att sno saker från diskbänken och den här gången var det bästa stekspaden med träskaft som inte riktigt såg ut som den borde, hon plockade upp den och la den i diskmaskinen, den fick duga ett tag till, plåten var ju i alla fall hel. Hon går in i rummet och hämtar sina skruvar och lägger dom i handen för att titta på dom och ser då med förvåning att hela handflatan är blod fläckig, hm vad kommer det i från? stekspaden det måste vara den och mycket riktigt det är det, konstigt det var ju bara träskaftet som var tuggat men det var väl någon som gjorde illa sig i tandköttet i alla fall. Matte är på väg upp igen för att fortsätta skruva när hon får höra att det skramlar inne i rummet. Svär igen och funderar över vad dom har snott den här gången, svär lite till och går in i rummet där ljudet kommer i från och där sitter han, MENDO med tungan hängande som slips och en piercing längst ut på tungspetsen. Piercingen bestod av en tom tonfisk burk och när jag kommer närmare slänger han över tungan och burken på andra sidan och varje gång jag försöker ta tag i hund och burk slänger han över tunga och burk på andra sidan och så där håller vi på ett tag. Till slut drar han in tungan och håller i burken på hög kant och då grabbar jag ett fastare tag om huvud, nos och burk och drar ut den lite försiktigt och under hela tiden burken har skramlat fram och tillbaka funderade jag på hur jag skulle få dän burken från tungan och då kom jag på att jag höll ju fortfarande i två skruvar, alltså in med skruven och bända upp locket som han har lyckats klämt in och sedan bitit i hop runt burken så att locket har fastnat med tungan emellan. tanken var ju bra men det var lättare sagt än gjort för jag var ju tvungen att använda bägge händerna och där med släppa mitt fasta grepp om huvudet, såå favorit i repris, tunga och burk skramlar runt fram och tillbaka och jag var livrädd att jag skulle dra åt ett håll och han åt ett annat, men till slut lyckades han att hålla stilla så länge att jag fick in skruven och bända ut locket. Han blödde ett tag men det var inte mer än ett litet skär sår, tur nog. Det är då en himla tur att det är tunn plåt i tonfisk burkar.
Hur han har lyckats tagit ner stekspaden och tuggat på den med tonfisk burk hängande på tungan är fortfarande en gåta.
TACK Å HEJ.

MENDO