KONSERT å FRÖKEN BESTÄMD

Ja då har man varit och lyssnat på Matildas första konser. En hel hög med barn som spelade fjol, cello, bas och gitarr. Dom var riktigt bra med tanke på att dom inte har spelat så länge.

Matilda klädde sig för att vara fin och det var hon men sen åkte kepan på och jag sa åt henne att ta av den flera gånger men jag fick bara till svar, "jag känner mig hemma så här", såå det fick väl va så då. Nog för att jag ofta har kepa på mig men jag brukar ta av mig den om jag ska försöka va lite "finare".

En sak är då säker det är en bestämd fröken, hon vill inte gå på fiol lektionerna själv utan jag får följa med och jag har sagt flera gånger att den här gången kan du gå själv men då får jag till svar, meen mammma jag har ju sagt att jag talar om när du inte får följa med nå mer, så nu har jag slutat fråga.

Hur som helst så innebär det ju att jag går upp och hämtar henne i klassrummet och jag knackade på, öppnade dörren och hör precis Matilda säga åt fröken, Lotta, jag är sååå uttråkad och jag blir så full i skratt men säger, det där hörde jag Matilda, åhh jag visste inte du skulle komma nu får jag till svar.

På fiol lektionen så är hon då så himla bestämd så det är inte klokt, Per-Anders försöker peka på noterna för att underlätta men se då talar hon om, att hon kan själv.

På slutet av en låt är det ofta hel/halvnot och då ska ju den va mer utdragen men hon avslutar alltid med en kort liten svong och när Per-Anders har sagt något säger hon att, "jag gör såå" och när jag försöker säga något får jag en längre utläggning, "men mamma alla gör vi olika", jo visst men noten säger att... men mamma jag vill att det ska va så här" jo jo men titta på noten, den där ska va längre " mamma alla tycker vi olika. Jag kan sammanfatta det så här, jag gav upp.

Det löser sig nog, för hon är lika bestämd/envis när hon behöver ha hjälp också. 

Spela på Dm nästa år tänker hon då inte göra för hon har sen skräck, tror ni på det, inte ja heller, för under konserten talar hon om högt och tydligt att ni får spela lite sakta så jag hinner med på den här låten.
Vad månne det bli, antingen går det bra eller så blir det tufft när hon inser att livet är hårt och alla inte älskar henne.

Nä go natt mä er å kram på er

PESSIMISTEN HAR ORDET

Den här tiden på året har jag nog blandade känslor om. Det är och har varit helt underbara färger ute och det blir lovligt att få krypa in och tända ljus och mysa, meenn det blir så förbenat mörkt tidigt och alla flyttfåglar som flugit sin kos och allt man skulle ha hunnit med ute, såååå jag vet inte, nog blir man allt lite låg den här årstiden och solen lyser ju med sin frånvaro, undrar hur många dagar vi har haft helt utan regn? inte är det många. 

 Till och med våran väg försvann för allt j...a regn. Aldrig, aldriiig har bäcken gått över vägen, så nog har det kommit mycket regn. Det började med ett litet hål och slutade med, jaa. en provisorisk trä bro. 

 Så vet ni vad jag väntar på nu? trot eller ej, SNÖ gärna mycket så det blir vitt och fint och så man kan åka skidor å snöskoter. 

Ja visst ja, jag glömde att man måste skrapa rutor, skotta och kallt och eländigt kan det bli också. 

Men men trots allt så älskar jag vintern, jag tycker nog om hösten också om bara solen kunde titta fram, nej nej mer än att bara titta fram den ska lysa ordentligt varje dag i fler veckor.

Jo go natt mä er, solen kanske lyser i morgon

SENT DM - TACK

Det här började jag skriva på veckan efter dm men jag kom inte så långt för livet förändrades när Jan-Erik började jobba nere i Stockholm och jag var tvungen att både ta hand om hundar och Matilda på kvällen, ja naturligtvis även på dagen men det har jag ju gjort tidigare så det var ju inget nytt. Vad är det man brukar säga, att man saknar inte "tjuren" förrän båset är tomt, och det är ju sant men min tjur kommer ju i alla fall hem emellanåt :-). sååå här kommer en hyllning till dm,et och alla som var med.


Hej alla goa glada golden vänner, då jag är väldigt dålig på att uttrycka mig verbalt inför alla människor, om jag inte har kurs, skojar eller tokar mig, så vill jag på det här sättet tala om hur otroligt tacksam och glad jag är för alla som ställer upp och jobbar på vårat Dm, domare, funktionärer och styrelsen, utan er skulle det aldrig funka. Såå, en stoooor kram till er alla.

Självklart vill jag ge alla ni goa, glada deltagare en stoooor kram också för utan er skulle det heller inte bli något Dm, det är ju faktiskt ni som gör dm,et till de det är.

Vårat dm är för mig årets höjdpunkt man får träffa lika tokiga människor som jag, som älskar golden, och visst är det härligt att alla får va med oavsett hur mycket du kan eller vad du har för färg på din hund, jaa att delta på vårat dm det är faktiskt himla kul.

Fattar ni, ni som var med på 20års jubileet att nästa år är det faktiskt fem år sedan vi hade vårat spex för oss, får se om vi kan hitta på nå lite tok till nästa år, så där i halvlek.

Då alla vid det här laget vet att jag har en dotter som heter Matilda, som pratar och domderar med er alla, så vill jag också på det här viset tacka alla för att ni hjälper mig och Matilda, för det skulle aldrig fungera utan er.

Vad gullig du var, Ann-Sofie som gav bort ditt pris till Matilda, den ligger bredvid henne i sängen, nerbäddad under hennes gamla täcke. Rosetten som hon fick för att hon varit med så många år, satte hon upp direkt, ovanför sängen. Hunden har fått ett namn som jag glömt och ligger där än bredvid henne och hon kan kommentera ibland att den fick jag av hon den ljusa tjejen, för jag var så snäll. 

När vi hade satt oss i bilen på väg hem kramade hon hunden och stora krokodil tårar började trilla, vad är det frågade jag? jag kommer att sakna alla och det här stället, snyftar hon. Jag försöker att trösta med att säga, vi kommer ju hit nästa år.
Hur långt är det dit mamma? Precis som du fyller år igen nästa år. Åhhh det är ju jätte långt, men du mamma då har ju jag blivit åtta år och kanske kan ännu mer.

Dom fina tjejerna Matilda och Theres
och dom coola grabbarna

Jaa vi får väl se vad som händer, hon kanske inte vill se åt en hund nästa år eller också fortsätter hon att vara intresserad. 
Nu har hon börjat spela fiol och hon hade sagt åt någon att hon kanske kunde spela med dom coola killarna som spelade på festen, hennes spel lärare säger att hon är riktigt duktig så vi får väl se om hon kan spela en låt med dom coola killarna. 
Jag kan väl också berätta att Matilda skulle rocka fett med Kalle på dansgolvet, men Kalle fegade ur.
Jaa ni, jag tror jag skulle kunna berätta hur mycket roligt som helst som jag hört att hon har pratat med er alla om under helgen, hon är i alla fall inte blyg, det är då ett som är säkert.

JÄTTE KRAMAR FRÅN MONICA OCH MATILDA TILL ALLA VÅRA GOLDEN VÄNNER.

Här kommer lite bilder på Matilda och Ludde när dom gick lydnad.

FÖLJSAMHET

BILDSERIE MED INKALLNING

PASSIVITET

Jag hoppas att jag trillar in i normala gängor snart trots att tjuren är borta så ni inte glömmer bort mig ;-)

Natti natt

BILDER FRÅN REKLAM KÖRNINGEN, AUGUSTI

 Då börja Augusti lida mot sitt slut och helt plötsligt börjar det bli höst. Nog känns det lite vemodigt när man ser flytt fåglarna bära i väg söder ut men samtidigt som det är tungt när hösten kommer är det mysigt när man har kommit in i Oktober när riktiga mörkret har kommit och man kan börja tända lite ljus som höjer mys faktorn. 

För 24e året i rad bär det av till Hallstahammar i helgen på Golden Retriever klubbens Dm, det är nog årets höjdpunkt, "alla" golden tokiga västmanlänningar samlas till två dagar fyllda med utställning, lydnad, apportering och inte att glömma, trevligt umgänge med lika sinnade och supen på Lördagskvällen.

På fredags kvällen förväntar jag mig att alla där ute dansar sol dansen så att vi får en fin helg.

Här kommer lite bilder som jag tagit på mina reklam rundor i Augusti. 

Långshyttan

Långshyttan

Hinshyttan

Längshyttan

Utan för Norberg

 Jag körde en extra runda och då passerade jag och Matilda, Pia vid deras sommar hus som ligger vid sjön och när vi hälsade på så fick jag dom här härliga bilderna.

 Ha det gott, vi hörs efter Dm;et, kom i håg sol dansen.

SUPERLYCKLIG MED TRÖTTA FÖTTER

Det här var den bästa dagen i hela mitt liv sa Matilda i onsdags när vi hade varit på gröna lund hela dagen. Vi åkte kl.8 på morgonen och kom hem kl.23 på kvällen så det var verkligen trötta fötter men en superlycklig Matilda. Jag låter nog bilderna tala för sig själv för det syns verkligen hur lycklig hon är. Förresten jag hade också en jätte trevlig dag och att bara se henne gör en lycklig.

Ny funnen kompis Lilly och hennes mamma , vi var båda
där ensamma med våra barn så det passade ju bra, det var riktigt trevligt.

Det var uppträdande där för barnen, tre pirater som gjorde konster och sjöng, dom var riktigt duktiga.

JAG TRODDE JAG HADE EN FÅGELHUND

Ett skratt förlänger livet... så jag hoppas ni får skratta lika mycket som jag gjorde .

I går när jag körde reklam så hade jag Gullan med mig och det var ju rätt varmt 

så vi stannade vid en sjö strax utanför Norberg och tänkte kombinera lite nytta med nöje. Tog två dummy och Gullan och gick fram till sjön. Kastade i en dummy, inte så långt för jag ville se så hon hämtade den, det gick bra förutom att hon tyckte att vågorna som kom efter henne var otäcka. Kastade ett par till från  samma ställe fast längre och det gick bra förutom dom äckliga vågorna som jagade henne på vägen in, 

( det måste va ett släkt drag ).

När det där gick bra så flyttade vi oss lite till vänster och jag kastade ut, men där var det tydligen mycket otäckare att gå i, hon försökte från alla håll men gav sig inte och när hon väl kom i så var det så grunt att hon bottnade och efter att försökt nå den med tassen så sträckte hon på halsen och fick tag på dummyn.

Jag tyckte att hon hade kämpat på bra så jag slängde i väg dummyn på land som belöning men hon såg den inte, kastade en gång till, hon såg inte den heller, det va väl själva sjutton, gjorde henne ordentligt uppmärksam på att jag kastade och vi stod där bägge två och såg något landa bara nån meter framför oss, men va ända in i fanders, kasta jag inte längre han jag tänka men insåg att det va bara en träbit som kom ner men ingen dummy.

 Tittar upp och där hänger den så fint i handtaget på en torrgren fem, sex meter upp i en tall. Jag skratta så tårarna rann, jaha när hon äntligen va med så kom det inte ner någon dummy. Jaa där lär han väl få hänga tills grenen går av.

Jag hade faktiskt kameran med mig så jag har bildbevis, så håll till godo.

Kanske kommer jag ner här i från.

Tassen kanske funkar.

Jäkla vågor

Närbild

Ja där ser ni det va inte bara att plocka ner den.

Ha de gott