SENT DM - TACK

Det här började jag skriva på veckan efter dm men jag kom inte så långt för livet förändrades när Jan-Erik började jobba nere i Stockholm och jag var tvungen att både ta hand om hundar och Matilda på kvällen, ja naturligtvis även på dagen men det har jag ju gjort tidigare så det var ju inget nytt. Vad är det man brukar säga, att man saknar inte "tjuren" förrän båset är tomt, och det är ju sant men min tjur kommer ju i alla fall hem emellanåt :-). sååå här kommer en hyllning till dm,et och alla som var med.


Hej alla goa glada golden vänner, då jag är väldigt dålig på att uttrycka mig verbalt inför alla människor, om jag inte har kurs, skojar eller tokar mig, så vill jag på det här sättet tala om hur otroligt tacksam och glad jag är för alla som ställer upp och jobbar på vårat Dm, domare, funktionärer och styrelsen, utan er skulle det aldrig funka. Såå, en stoooor kram till er alla.

Självklart vill jag ge alla ni goa, glada deltagare en stoooor kram också för utan er skulle det heller inte bli något Dm, det är ju faktiskt ni som gör dm,et till de det är.

Vårat dm är för mig årets höjdpunkt man får träffa lika tokiga människor som jag, som älskar golden, och visst är det härligt att alla får va med oavsett hur mycket du kan eller vad du har för färg på din hund, jaa att delta på vårat dm det är faktiskt himla kul.

Fattar ni, ni som var med på 20års jubileet att nästa år är det faktiskt fem år sedan vi hade vårat spex för oss, får se om vi kan hitta på nå lite tok till nästa år, så där i halvlek.

Då alla vid det här laget vet att jag har en dotter som heter Matilda, som pratar och domderar med er alla, så vill jag också på det här viset tacka alla för att ni hjälper mig och Matilda, för det skulle aldrig fungera utan er.

Vad gullig du var, Ann-Sofie som gav bort ditt pris till Matilda, den ligger bredvid henne i sängen, nerbäddad under hennes gamla täcke. Rosetten som hon fick för att hon varit med så många år, satte hon upp direkt, ovanför sängen. Hunden har fått ett namn som jag glömt och ligger där än bredvid henne och hon kan kommentera ibland att den fick jag av hon den ljusa tjejen, för jag var så snäll. 

När vi hade satt oss i bilen på väg hem kramade hon hunden och stora krokodil tårar började trilla, vad är det frågade jag? jag kommer att sakna alla och det här stället, snyftar hon. Jag försöker att trösta med att säga, vi kommer ju hit nästa år.
Hur långt är det dit mamma? Precis som du fyller år igen nästa år. Åhhh det är ju jätte långt, men du mamma då har ju jag blivit åtta år och kanske kan ännu mer.

Dom fina tjejerna Matilda och Theres
och dom coola grabbarna

Jaa vi får väl se vad som händer, hon kanske inte vill se åt en hund nästa år eller också fortsätter hon att vara intresserad. 
Nu har hon börjat spela fiol och hon hade sagt åt någon att hon kanske kunde spela med dom coola killarna som spelade på festen, hennes spel lärare säger att hon är riktigt duktig så vi får väl se om hon kan spela en låt med dom coola killarna. 
Jag kan väl också berätta att Matilda skulle rocka fett med Kalle på dansgolvet, men Kalle fegade ur.
Jaa ni, jag tror jag skulle kunna berätta hur mycket roligt som helst som jag hört att hon har pratat med er alla om under helgen, hon är i alla fall inte blyg, det är då ett som är säkert.

JÄTTE KRAMAR FRÅN MONICA OCH MATILDA TILL ALLA VÅRA GOLDEN VÄNNER.

Här kommer lite bilder på Matilda och Ludde när dom gick lydnad.

FÖLJSAMHET

BILDSERIE MED INKALLNING

PASSIVITET

Jag hoppas att jag trillar in i normala gängor snart trots att tjuren är borta så ni inte glömmer bort mig ;-)

Natti natt