Det finns inga ord som kan trösta och det finns inga ord som kan lindra den sorg, smärta, tomhet, frustration och maktlöshet man känner när ens bästa hundvän dör och speciellt i unga år.
“MOLTAS”
BONDVISCHANS GLADE VILGOT
2010-06-04 – 2013-01-30
Tutan skulle i alla fall bli 9 år i år men Moltas hade inte ens fyllt 3. Jag var fruktansvärt ledsen när Tutan inte fanns mer, men det var liksom ännu värre med Moltas för han va så ung och chocken för hans matte och husse blev fruktansvärd när han ena dagen var pigg och glad för att andra dagen, utan någon egentlig förvarning, vara full i cancer. Det var i princip lika med Tutan men förloppet var något längre innan vi fattade hur dålig hon var invärtes.
Nu i dag har jag varit med Gullan till strömsholm för hennes juver är stora och ett är rätt hårt, Ultraljudet såg bra ut, det mesta av blodprovet lika så, förutom ett som kan vara illavarslande. Det brun-svarta sekret vi fick ut från flera juver ska odlas några dagar, det enda man kan göra är att hoppas.
Nää, Usch, Fy, Ve och Fasa 2013 började då inte bra, Nuu får det va slut med elände.
Hej då, nästa gång hoppas jag kunna komma med någonting positivt.
