BIL, NEJ TACK

Oj oj oj nu var det länge sedan jag skrev något, jag hade tänkt skriva minst en gång i veckan men tanke och handling stämmer inte riktigt som ni vet.
Jag ska inte klaga på snön för jag har alltid tyckt om snö, mycket snö men jag tycker inte om den förbenade kylan man fryser ju ända in i benmärgen och bor man i en starholk så känns det som vi inte gör något annat än eldar, ner i källaren och stoppa ved i pannan och upp igen och ladda vedspisen, nä nu räcker det med kyla och förkyld har jag blivit också igen.

Nu har Ludde fått för sig att det är otäkt att åka bil, vilka ideer, han har åkt bil sedan han var en liten plutt och aldrig mått dåligt och alltid hoppat in i bilen men inte nu. Om det är någon som har haft en åksjuk hund brukar man ju föreslå många korta turer och att det händer något roligt vid varje tur i början och då brukar åksjukan minska och till och med försvinna, men vad är det här, varje gång han får åka bil med mig åker vi ju faktiskt och tränar så summan av kardemumman så är det väl så att han tycker att det är skit tråkigt att träna lydnad för det är enda gångerna han har åkt bil med mig nu.
När det här började för två gånger sedan så fattade jag inte, han stog bara där och blängde på mig och jag lockade och pockade, satte mig på huk, lockade men han var som en staty. Jag tog kopplet och lite godis och gick emot honom, han vänder på klacken och springer ner i trädgården och stannar på behörigt avstånd men jag lyckades till slut med att locka honom till mig.
Andra gången var jag lite sen och dessutom hade jag glömt hur Ludde var sist så jag gjorde som vanligt, öppnade dörren släppte ut honom, gick till bilen vänder mig om men ingen Ludde, tittar in på gården och där står han som en staty igen, ja ha vad göra, jag provar att locka och springa i från bilen med tron om att han ska följa efter mig, men "skit påre kärring så lätt lurar du mig inte" ser han ut att tänka för han står där han står. Provar med lock och pock men han försvinner bara ännu längre ner i trädgården, nä nu jä... ,irriterad och sen reser jag mig upp och går till ytterdörren och ropar " kom Ludde så får du gå in" och han kommer som en kanonkula och ser ut som "jiippii jag vann" men ack vad han bedrog sig där stog kärringen med kopplet i högsta hugg så det var bara att följa med.
Det ska bli intresant att se hur vi ska lösa det här nästa gång vi ska i väg för jag kommer knappast att kunna lura honom med att han får gå in en gång till men å andra sidan är jag karnse förberedd så jag tar honom i koppel på en gång.

Envis

Envis, ja det känns som att den titeln kommer att användas många gånger i olika tapningar.



Vi var och tränade lite lydnad i går och jag måste säga att han var riktigt duktig.... eller att han i alla fall hade väldigt bra kontakt med mig trots att vi var några stycken.

Den stora envisheten visade sig när vi skulle ha innkallning. Vi var fyra stycken och vi satte upp våra hundar på rad,vi tar Ludde sist sa jag han behöver lära sig att vänta. Vi kan säga så här, jag fick i alla fall upp värmen, jag fick gå tillbaka och sätta ner honom typ sex, sju gånger.

Nu har vi tränat så mycket på det här så han vet vad det är men men, han kan liksom inte stå emot så när det blir lite längre tid så kommer han smygande, inte på en gång utan jag hinner lagom gå och ställa mig och när jag är på väg att ropa hit så kommer han och det värsta är för honom är att jag är lika envis jag.